Det är min pappa som är starkast!
Sitter och tittar på "Min pappa är bättre än din pappa". Pyttsan, min pappa är både bäst och starkast. Jag tycker att dagarna springer ifrån mig. Det är helt sjukt vad snabbt det går. Jag har hunnit med att ha en bra helg, med nyktert festande, födelsedagsmiddag och en sjukt slapp söndag fylld med plugg. I måndags hade jag mitt tal i svenska B nationella och själva anförandet gick väl helt okej, men det beror på om min lärare tycker om innehållet. Igår hade jag en biologiredovisning och det hela betyder att jag har det ganska lugnt resten av veckan. Ska skriva en essä om varför man blir kriminell, men annars är det som sagt väldigt lugnt både denna vecka och nästa vecka. Tror jag. Sitter och lyssnar på KENTs nya album, förstår någon min glädje? Ååååh, bästa, underbara KENT. 48 dagar till studentdags. Jag tror jag svimmar. Vill ha helg, kommer bli en så himla himla bra helg. Puss!


53 dagar är väl ingen evighet direkt
Som jag skrev i förra inlägget, jag vill ju faktiskt minnas den här tiden av mitt liv. Så vad har jag egentligen gjort? Mest för min egen skull jag skriver ner detta;
- Varit på massa roliga skivor
- Pluggat som en galning
- Skrivit högskoleprov
- Sökt in till högskolan
- Varit i hälsingland med Oskar under påsken och haft en välbehövligt påsklov
- Träffat fina vänner

- Varit på massa roliga skivor
- Pluggat som en galning
- Skrivit högskoleprov
- Sökt in till högskolan
- Varit i hälsingland med Oskar under påsken och haft en välbehövligt påsklov
- Träffat fina vänner
Ikväll är det 50-dagars på KC som jag inte längre är sugen på. Värdelöst väder. Det är istället prat om fest, men jag är otaggad. Vädret är omotiverande, men vad gör det när det är helg? Helg och 53 dagar kvar till studenten. Då är livet ganska bra ändå. Dock 53 dagar av förbannat hårt plugg. Men jag kan klara det, det vet jag! Puss på er!

Nu ska jag sluta tramsa
Jag är så himla arg på mig själv för att jag inte dokumenterar mitt liv. Jag skriver inte ner, jag tar inga bilder. Vad gör jag? Sista tiden i skolan och jag blundar för det? Ja, det är precis vad jag gör. Vill inte inse att det går så fort och att jag snart tar studenten. Är för tusan livrädd! Men det här duger inte, jag vill ju kunna läsa om vad jag gjorde. Och jag behöver skriva av mig, så varför gör jag det bara inte? Jag har inte haft speciellt mycket plugg förrän fram till nu så en spark i arslet borde jag få. Jag SKA börja skriva ner vad som händer, för det vill jag ju faktiskt komma ihåg. Punkt. Puss!



