.

Idag har jag behövt få tänka själv. Stänga in mig lite och stänga världen utanför.
Och jag har varit bitter och svarat på ett så tjurigt och irriterat vis.
Och egentligen vet jag inte varför. Och jag tycker synd om min familj som fått lida av mitt beteende idag.
Men ibland kanske det är det familjen är till för.
Jag tror inte jag stängt in mig själv klart än faktiskt.
Så jag ska stänga in mig igen, bygga upp en liten mur och se när den rasar.
Kan vara ikväll. Imorgon. På torsdag. På lördag.
Men en sak är säker, på måndag är muren riven. Av mig själv.
För den här gången ska ingen riva den åt mig.
Mina tankar och känslor behöver svar från sin egen kropp och själ.
Inte av någon annan.
Ingen ska ens få spela in och påverka, inte det minsta.

(Helgen skriver jag om senare, vid ett annat tillfälle)