.

Ibland vill jag bara skrika
- Försvinn äckliga tanke!
- Stick förbannade känslor!
- Dra åt helvete idiotiska du!
Stå framför spegeln. Mata in:
Du är bra Tine.
Någon måste ju tycka det.
Någon gång i ditt liv iallafall.
Förhoppningsvis. 
Att prata med sig själv och kalla sig själv
för Du och Ditt.
Hur det alltid börjar med något positivt.
Från 'bra' till 'förhoppningsvis bra'
Ser ni skillnaden?
Och så skriket igen
- Vafan ska du få mig att känna mig
illa till mods för?
- Varför vill du ens få mig osäker?
Ni vet när man verkligen skriker.
Skriker så det ekar.
Och ekot vägrar ge ett vettigt svar
och härmar istället hånande det du
skriker i frustration.
Precis det svaret jag ville ha liksom
Dö, eko. Dö

Jag vet att jag borde sova.
Sov, Tine. Sov.


Man skriker liksom ut det där, och det är då ekot inte härmar utan svarar annorlunda:
"Yeah I'm out here bitch. I'm here to piss you off a bit more"
Tack för de stödjande orden liksom.